I CAN'T DO THIS ALL ON MY OWN

I'M NO SUPERMAN

Hej vänner. Så. Jag tänker berätta lite saker nu. Imorgon kommer mäklaren för att ta en titt på vårt hus. Vi ska sälja, down-size'a, ja vafan man nu kan kalla det för. Kan inte skriva det utan att känna hur det knyter sig i magen på mig. Gråter mellan varje mening. Men jag försöker. Det är få som vet detta, inte ens mina bästa kompisar, vilket jag har haft en grym ångest över. Men jag har bara inte pallat tänka på det. Samtidigt känns det som om jag ljuger för dem, vilket jag inte kan. Jag har vetat detta i kanske en månad nu, lite längre, och det gör ont att gå och bära på det. Jag vet inte om folk har märkt något, tror knappast det. Men ja, Så nu skriver jag det. Mamma och pappa ska flytta isär och vilket jävla fin-förnämta ord de använder sig av. Pappa har blivit ledare för ett nytt projekt på hans jobb i USA. Pappa ska flytta till USA. Bo där. Vi (the left-overs) ska bo kvar i Sverige. Vi ska flytta till något mindre. Till hösten händer det. Helt plötsligt kommer jag ha min pappa på andra sidan fucking jordklotet. Bo med mamma och William. I Sverige. Utan en pappa. Jag kommer få ett nytt hem som jag ska kunna kalla för hem. Whatever that is. Men men, shit happens. Föräldrar är som de är. Jag är snart 18 år, men vafan är det? Bara ännu ett nummer atthänga i julgranen? Jag kommer inte bli mer mogen den 20e Juni precis. Jag vet inte om jag är arg eller ledsen. Jag är både och. Känner inte riktigt samma studiemotivation för tillfälligt. Haft mardrömmar senaste veckan. Hade gärna haft lov föralltid. Eller gått i skolan utan läxor. Allt stressar mig så oehört mycket. Och jag måste fortsätta framåt. Jag är glad för det mesta, jag är inte deprimerad eller något. Men ledsen. Jag är trött på att vara det, så jag försöker ha så kul som möjligt. Vill slänga iväg ett förlåt (om det nu behövs) till mina närmsta som inte fått veta detta. Faktiskt, men det har känts bra att inte säga det, känns mer overkligt då. Anyway, så här sitter jag på mitt rum och torkar tårarna med min kudde. Lol. Vet inte om mamma och pappa förstår att jag är så ledsen. William verkar helt chill med tanken. Coolt att ha ett andra hem i USA igen, tycker han antar jag. Shit, jag orkar inte ens läsa igenom vad jag själv har skrivit. Så extremt långt och osammanhängande. Mamma och pappa vill att jag ska städa mitt rum nu, så att nån jävla mäklare ska bli glad. Förlåt. Men jag skiter fullständigt i det för tillfället. Känns som om jag har så mycket viktigare saker i livet att tänka på än en mäklare just nu. Och förlåt för ett jävla stort inlägg, men känner verkligen att jag måste skriva av mig. Allt jag känner eller tänker på. Framtiden skrämmer mig, nu more than ever. Var befinner jag mig om ett år? Känns så konstigt för jag är en jävla stark människa. I still am. Superman på dagen. Och på natten. Men ändå så liten på jorden. Men vafan, livet är ingen dans på rosor. Hatar det överanvända uttrycket. Fast det är ju sant. Life is like a box of chocolate, you never know what you're gonna get. Och jag fick den jävla äckliga körsbärslikören. Jag är tom på energi men ändå så fylld av energi trots allt som händer, och vill bara säga att jag är okey. Fuck it om det nu ändå blir som det blir, vilket det blir. Jag lever, jag är 17 bast. Jag är frisk och kry. Vill så hemskt gärna vara allt annat än hemma men ändå vara här hemma. Går inte riktigt att förklara för jag vet inte själv. Jag ska gråta, jag ska skratta. Jag ska göra så jävla mycket. Och jag har mina bästa vänner där. Och familjen, trots att jag inte vill snacka med idioterna nu. (No offence mamma och pappa, men ni går mig på nerverna så otroligt mycket.)Men iallafall jag är här, i nuet, alive, levande. Så det löser sig. Nu ska superman (eller super-woman?) ut och gå en runda. Vill också meddela att nu är nästan alla mina bästa och närmsta kompisar hemma, har aldrig varit gladare. Sitter fortfarande och är osäker på om jag ska publicera detta. Ska jag? Ska jag inte? Jo jag gör det. För att jag kan och jag vill. Förlåt. Peace niggahs :)

HUR VÄL LEVER DU DITT LIV?

Helt plötsligt har jag börjat uppdatera dåligt igen, så piska mig lite som straff. Ska ta mig i kragen och munbajsa lite!


En god vän till mig
(ok, låter som om jag är en gammal, russinrynkig tant som sitter i sin gungstol) sa att det handlar inte om vem som lever längst, utan hur väl du lever ditt liv. Just nu vill jag bara ta åt mig de orden och skita i att plugga inför det kommande geografiprovet. Fast så kan man ju inte tänka. Men man ska ändå ha detta smarta citat in mind när du väljer vägar i livet, om det nu är vägar vi väljer att välja. Man ska leva sin dag som om de vore den sista, men man ska planera inför morgondagarna. Vi ska leva i nuet, ta visdom från gårdagen, och ha kommande dagar i åtanke. Allt i ett - multitasking. Learn By Living. 

Carpe Diem eller Crea Diem?
Fånga Dagen eller Skapa Dagen?

Jag skapar mina dagar och lever dem väl.
Hur gör ni?

KLOKA ORD - MIN KÄRLEK TILL STENAR

Har vandrat runt i typ hela Skåne idag. Försökt förstå det roliga med att kolla på stenar. Inte riktigt lyckats.
Jag har kommit på en bra liknelse till min kärlek till stenar och geografi:

Tänk dig att du har ett stort uppslagsverk med miljontals sidor och du ska lära dig allt på en gång. Tänk dig att någon drar ut alla sidor samtidigt, knycklar ihop dem till små bollar och kastar alla på dig på samma gång. Man vill bara ducka men måste stå kvar och fånga alla (för att få ny kunskap liksom). Istället för att koncentrera dig på en, har du tusen pappersbollar flygande mot dig samtidigt... vilket resulterar i att du inte kan fånga en enda. Och förblir dum, utan någon vidare ny kunskap.

min fina vän Maria leker bland stenarna (sanden)

IN A CHAMPAGNE SUPERNOVA

Det finns tre dimensioner , vi lever i den tredje. De andra två är tråkiga och platta. De har ingen insida, inget djup. Tredje dimensionen, som vi lever i, har ett djup. Jag tänker inte vara tråkig och platt utan tänker leva mitt liv så som jag vill, inte för att andra tvingar mig. Jag bara är som jag är. Just nu är jag i ungdoms-fasen. Ung & dum. Har någon annan dimension något att säga om mig, så säg det till mig, inte till andra.  Livet är inte antingen svart eller vitt. Det finns flera nyanser. Ja det finns tre dimensioner. Vi lever inte i den första eller andra, vi lever i den tredje. Tredje dimensionen har ett djup.

Bättre att ångra något man gjort än att ångra något man inte gjorde.

folk kanske pratar om en fjärde dimension

ORKAR INTE

tänka och fundera vilket är fucking omöjligt att inte göra. förvirrad förlorad förjävligt

SIMPLIFY

Fru Kost med en bigmama-stor chailatte, sen stan med Linnea. Inhandla present och annat skoj. Säger bara en sak: Min plånbok och mitt konto.. Alltså NEJ SKÄRPNING NU ELIN. (jag har en tendens att käka för alla pengar typ.. tjockis) Nu jävlar ska jag trotsa allt och alla, göra mig ännu en chailatte, sjunga för fulla muggar i duschen och dra in till city.





Hej hej. Skulle bara vilja skriva lite. Tur att man har någon kontakt med sin s.k bästa kompis nu för tiden, annars hade det varit jävligt skumt. Tur att de två bästisarna hör av sig till varandra, annars hade de inte betett sig som bästisar längre ju. Riktig tur. Tur att de träffas ofta och att de rings vid ofta. Tur att de vet vad som försigår i varandras liv nu för tiden. Tur att det verkar som om de bryr sig så mycket. Tur. Verkligen. Annars hade det varit nästan lite sorgligt.. Eller något. Så ja, det är ju tur att det inte är på något annat sätt nu. Tur.

så mycket ord så mycket sagt så mycket tänkt, jag har alltid fått höra att man ska ta allt med en nypa salt...

för det finns så många där ute som tror på allt de hör, skapar egna uppfattningar av händelser, och spekulerar alldeles för mycket i saker som inte ens rör dem själva. Känner ni igen er? Jo antagligen. Vi har alla lite den personen inom oss, vissa mer än andra. Men när vänner hugger en i ryggen och ser det hela som ett skämt. Det är inte okey. Det är lågt. När folk blandar sig i för mycket och sprider vidare sina egna uppfattningar utan att ha kollat källan och sanningen först. Det är inte okey. Sen finns det också de som tror på allt dem hör. Såna som ringer en med dolt nummer mitt i natten och säger olämpliga saker till en, "håll dig borta från ...". Det är inte okey. Verkligen inte. För borde vi inte bli mognare med åren? Förstå vad som är rätt och fel? Vi är egoister, alla av oss. Det är ingen nyhet, men hur egoist kan vi vara? Var går gränsen mellan tänka på sig själv, och inte tänka på andra? Finns det ens en klar gräns? Något man bara måste veta. Finns många där ute som tydligen är alldeles för blinda och gör så som de vill utan att tänka på andra. Dålig egoism. Men va fan gör vi om vi tar åt oss allt som sägs? Då ligger vi nog alla snart nere på marken och inte kan komma upp igen. Vi måste lära oss att inte ta åt oss så mycket i vissa situationer, och ta åt oss mer i andra. Vi vill väl alla att allt ska sluta lyckligt och bra? Så varför gör vi en sån big deal av vissa saker som är oväsentliga nu efteråt? Varför gnagar alltid då'et på oss, verkligheten hinner ikapp oss och vi vet inte hur vi ska brottas med den. Ta tjuren i hornen. Så ut med tummen ur röven och sånt. Och sluta lägga ner så mycket energi på något som kan såra andra, för finns risken att någon såras så lär det också hända. Ring inte mitt i natten liksom. Hoppas ni läser detta för vi alla behöver oss en funderare ibland.

jag har lärt mig att ta livet med en nypa salt

jag vill bara inte ha saltet i såren.


.

Du vet när man cyklar och är jättenära på att trilla men i sista sekunden lyckas rädda hela läget? Du vet hur man blir helt typ adrenalinig (eller något) och det knyter sig i magen på ett konstigt sätt efter det i ett par sekunder? Tänk dig att den känslan stannar kvar i en, som om knuten i magen inte vill försvinna förräns efter ett tag? Den känslan suger.. Så in i helvete faktiskt. Men så känns det liksom. Om nån förstår va jag menar.


and they call me a dreamer

det du sa, dina ord.
allt känns så långt borta nu. overkligt
och du sa "så blir det bättre"
du menade på längre sikt förstår jag nu.
jag var inte beredd på något av det,
tänkte ingen big deal. För dig var det ..
Tydligen så olika.
jag var faktiskt så himla kär.
och jag var din.. då..


vid närmare eftertanke;
folk säger blicka framåt men, vadå blicka framåt?
VI LEVER VÄL I NU'ET?
så jag blickar, inte åt någon speciell riktning. Just NU'et. Det är det vi trånar efter. Och det är det vi faktiskt lever i. Vi borde alla göra det. Det finns ett då,  ett nu och ett sen. Så NU.
Nu mår jag bra.


ph: ful lampa. / elin


och det finns ju en anledning till varför framrutan är stor och backspegeln mindre


För att jag är mig själv. Försöker inte vara någon annan.

det slår mig. att jag förstår nog egentligen inte riktigt varför. hur? hur förändrades allt bara så drastiskt? för sa du inte hur mycket du saknade mig och allt som du sa dagarna innan? hur jäkla underbar var du inte mot mig? nickar, säger att jag förstår. men det gör jag nog inte. förstår inte, kanske tänker -tror nog inte att det var den enda anledningen. faktiskt. grubblar lite. Men nickar, säger att jag förstår. Säger att jag förstår.


P R E - N Y Å R S L Ö F T E N


Jag har aldrig riktigt förstått hur den smärtan man känner när ens hjärta brister känns som (det låter ju bara så överdrivet egentligen). Inte på detta viset. Nu vet jag. Och det gör så ont. Så himla ont. Låter som en klyscha. Jag trodde faktiskt inte att man kunde känna så här. För det pågår ju egentligen bara i ens hjärna, känslor och sånt. Så varför går det inte en sekund utan att jag tänker på honom nu? Så varför känns det som om någon kör tusen nålar i mitt hjärta och sparkar mig i magen? Så varför försvinner inte den kvävande klumpen i halsen?

det är inte riktigt så nu, men jag kände att det va fint skrivet av mig. puss och hej leverpastej. (jaaa, jag va såååå nära på att rita en snopp [snåpp] i häftet bara för att liksom, men för en gångs skull gjorde jag ändå inte det. HAHAHAHA)


för med dig kändes det ju så bra då

kunde man tro detta för ett tag sen
hade hoppats på så mycket
jag var naiv, jag är naiv
har bara mig själv att skylla på
och nu känns vår tid overklig
vill spola tillbaka. pausa
så jävla naiv
och bara så ironiskt ju


eller bara väck mig nu

saltkristaller runt ögonen 
som säkert ser vackert ut på andra
ett önsketänkande som inte leder någonstans
och det är nu jag vill ändra 
men va fan gör det för skillnad nu
ingen
uttorkad, kan inte sluta
tänker men vet att det inte gör någon nytta
så jävla mycket önsketänkande
och en sömnlös natt
eller bara väck mig nu
det känns så ironiskt 

för var jag inte den lyckligaste ganska nyligen?




visst var det där lite viktigt en gång, det är ändå ett kort liv för att vara så långt


kanske världens fulaste hjärta, men det är ett hjärta iallafall.


S Ö N D A G S Å N G E S T

ibland ser jag bilder på folk och tänker: "Fy fan va snygg. Varför kan inte jag också se ut så?" Själv sitter man här med tandborste i munnen, prickig i fejset, och galet einstein-hår. Kan ju inget annat än att gilla det. Nä. Men okey, ingen är perfekt osv osv. Jag vill inte känna mig ful, ingen vill nog det. Ett skepp kommer lastat med jävligt dåligt självförtroende denna söndag.  Brukar vara nöjd, men idag är en sån tråkig "dålig självkänsla"-dag. Alla har nog såna dagar. idag är en sån dag jag sitter och blir osäker. Det finns så himla många där ute som du lätt skulle kunna få, så varför mig utav alla alla alla?


en elin talar ut: vem är plattast? marken eller elin?

faktiskt marken! :D

hej jag har ganska små (hahaha -->) boobsies (om ens det, jo det har jag faktiskt). det är inget jag riktigt tänker vidare mycket på, det är faktiskt inget jag bryr mig om så mycket. det finns ganska många med små bröst. Vissa tänker kanske mer på det än andra. Men vet ni vad? Jag har kommit på en sak: hellre hängmatta i parken än hängpattar till marken liksom. Jag trivs med mina s.k. bröst och är glad. Platt and proud!  0% boobs har jag heller inte, lite finns det faktiskt och det räcker för mig. Inga meloner direkt, men vafan det finns fler frukter här i världen.

What you see is what you get. Och jag gillaré!

jag är glad och lycklig och det är sånt som räknas. Länge leve bh'n.  VAAAAH det där va yrt


now if she touches like this, will you touch her right back?

hej hej hej hej hej (jaaa jag är en sån som upprepar hej 5 gånger i ett inlägg) (oj, där blev det 6 stycken, visst)

ibland har jag såna perioder då jag inte vet
mina kompisar vet vad jag menar med inte vet
(nä det är inte såna perioder då jag inte vet busstiderna, utan lite djupare grejs liksom)
mina inte vet perioder kommer och går
och jag gillar inte det.
för det är då
jag tänker för mycket - gör för lite
känner efter för mycket.

nu har jag känt efter, tänker sluta nu. 
för jag vill inte inte veta
nu känns det bra
och så ska det va
jag ska sluta att inte veta
det är nytt och läskigt
men det är så det ska va
Vad är livet utan spänning?
.. nu säger jag det för fan - jag  typ gillar dig.

GJORT SAGT OJ GOD NATT SOV GOTT DET VA ALLT FÖR MIG IKVÄLL HEJ ;)

galet

om ni har tid att läsa -

jag är ganska o-troende av mig,
tror inte på gud
tror inte på allah
tror inte på andar
eller något/någon annan högre person

däremot tror jag
att alla borde egentligen tro på något
som en sorts säkerhet.
om allt annat skulle gå skit
så kan man alltid tro.

för om det är något man själv
kan bestämma över
så är det sin tro.

DET tror jag på.


RSS 2.0