VOICE MISSING IN ACTION

I got this motherfucking cough a few days ago. That same night I was stupid enough to have a so called big night. Stayed up late. Got drunk. Got fucked up. Called my bike a kitchen. You know one of those nights. Went to work, call center talked, went home, crashed. Woke up the next morning with absolutely no voice and the cough was horrible. It has been 3 days since I decided to go inte silence, because I CAN'T TALK. My vocal chords are fucked.  If I try talking, an airy whisper comes out. 
 
So here it is:
 
I work at a call center. So I can't work. I can't talk. I shouldnt even be whispering because it damages the vocal chords.
 
One of the worst parts with not having a voice is the fact that I'm stuck with my thoughts inside me head. I can't really get invovled in any discussions. I can't join in when I feel I have something to say. I just sit there. Sure I can use a paper and pen and write what I want to say, but seriously? Have you ever tried that? I have, and it takes FORfuckingEVER to write compared to just talking. By the time I have finished writing we've probably already dropped that subject and started to talk about something totally different. 
 
I can't answer polite greeting phrases, so people in stores and my flat mates' friends probably think I'm rude and weird. They say hello, I wave and smile. They ask how I am, I thumbs up them and smile and nod at them. They say bye and have a nice day, I point at them and then make the peace sign (like saying You 2) wave and smile. Retarded.
 
My friends are used to being around a talkative and louder Elin, but now I'm just silent. So of course they ask me like 1000000 times "Are you ok?". In my mind I'm thinking: NO I AM NOT FUCKING OK. I CAN'T FUCKING TALK, YOU FUCK. But I nod, smile, point at my throat and make an ugly face. And I have to remind them once again about the fact that my voice is still M.I.A. 

The only "good" thing with not having a voice is that for once I am pretty silent in bed while fucking,
so no neighbors are complaining. For now.
 

Number of cups of swedish coffee I have left: 3
Number of I can't talks: 3
Number of smiles: 4
Number of fucks: 6
Number of actual fucks: 1
Number of fucks given: 0
 
Another big night which cost me my voice. 

2015

I remember 2013. I remember the 31 of december 2013, to be more exact: 23.59
 
And the clock strikes 00.00. 2014 has started and 2013 will never happen again. I remember how much tears I cried that new years. 2013 was the worst year of my life filled depression and anxiety, and finally it was over. I cried because of complete happiness and relief. 2013 was forever over and it was finally time to start a new chapter without this past year's depressed Elin. Without sleepless nights and days spent in bed. 2014 was going to be different and if 2013 was the worst year, well, it could only get better. 
 
And now, we've past yet another New Years and it is 2015. There has been ups and downs like always but I am happy to say that 2013 still remains the worst year of my life. Special thanks and shout out to all my friends who helped me out of my misery :)

This has happened since my last blog post: Went to California for some sunshine and dad. Came to the conclusion that I did not want to spend summer in Sweden. Booked a one way ticket to Amsterdam. Went back to Sweden, packed my bags, said good bye to my sweet ex and fled the country a month later.  In Amsterdam I made beds and cleaned toilettes at The Flying Pig Hostel. Best job ever! I lost my voice,  my bag, my cards, my passport, my laptop and virginity all over and over again. After 3 very intense months of living, eating, drinking, drinking, sleeping, pooping and masturbating, it was time for me to move out of the hostel. To Mr Emtuiz Creepy Guy, he creeped me out so much that after a month at his place i fled. That month I spent only 100 euros for food, drinks, bike and bike lock. My friends let me crash at their place and at last we found a new place. 
 
Now it is 2015. I have the best second family one could ever ask for. Friends and memories I will never forget. I have two jobs, my bike is still working (minus the shitty breaks) and I live together with my good friend with benefit. It's not weird at all; we have great sex, cook awesome meals, and we get along really well... except when I'm hungry. Hungry = I become a crying bitch. Sorry. 
 
My plan was to stay 3 months in this beautiful city, and I have been here 7 months. So things are going well. Even though it feels like I sometimes have the world and my wisdom tooth against me, I am alive. I am strong. My butt is bigger. My life is exciting and lovely. And it is everything 2013 wasn't. 
 
TL;DR It's been a good year. And I am still in Amsterdam
 
 
 

1999

California. D-vitaminer. Och fokus på mig själv. Det är så det är 2 veckor framöver. Man kan inte glömma att den viktigaste personen är sig själv. Och man ska ge sig själv positiva vibbar. Trots att jag inte är den starkaste än, så klättrar jag långsamt uppåt. Jag träffade en gammal vän från 1999, och inte mycket hade förändrats. Man förändras knappt i det långa loppet. Vi är/förblir korta och konstiga. 

Nu ska jag ta ett dopp i poolen, sen gå till Town Center och köpa nån riktigt nice lunch. 

F

Det finns så otroligt många människor som är ens vän, så fort det gynnar dem själva. Det passar visst inte alltid. Jag försöker hålla modet uppe, ta kontakten, försöka hitta på något, och får inte ens ett svar tillbaka. När ska det vara den andre parten som tar initiativ? Är jag så himla O. Oviktig, osynlig, osäker. Fuck off. Jag letar resor till USA nu. 

TRAPPAR NER

Jag har sedan den 4e April börjat trappa ner på mina anti-depp. Det är lite läskigt faktiskt. Jag vet inte riktigt vad som är det läskiga egentligen. Det är väl den lilla rädslan inom mig att jag ska stå helt på egna ben, det är rädslan att falla ner igen och hamna i the blues igen. Och jag är rädd, för något inom mig säger att jag är frisk från my blues, men att något annat gnager på mig. Kanske beror det bara på min avsaknad av aptit. Men jag tänker på det ofta. Att jag ska se mig för, passa mig för vikttänket. För det återkommer. Och nu utan aptit är det svårt att inte dras med. Jag vet inte. Är det ett tidigt rop efter hjälp eller är det hypokondri? Hur som helst. Annars mår jag helt ok bra. För en månad sedan gjorde jag och anton slut. Vi ses fortfarande. Så det är antagligen korkat. Låter som vilken annan löjlig relationshistoria som helst och det kommer väl säkert bli så också. Brake up, make up. En sådan historia jag hade spottat på och sagt "Skärpning, för fan. Är det slut så är det slut." Men sen hamnar man där själv. Don't judge a man until you've walked a mile in his shoes. Jag, för övrigt går fortfarande runt i feta Ecco vinterskor i brist på andra skor. 
 
 Stay strong!
 
 
 

STYRKA

Solen har tittat fram. Och jag gör saker. Och mår helt okey bra. Det är slut mellan oss. Det är att inte veta som är det jobbiga. Men nu vet jag. Och det jag vet, det vet jag inte riktigt. Kanske ett avslut. Kanske ett nytt kapitel. Men något har förändrats. Kanske är det bara solen. Eller min hjärna som rebootats. Hur framtiden ser ut, det vet ingen. Speciellt inte jag. Men skitsamma. Förra veckan tog jag en lång fika med migsjälv som sällskap. I fredags gick jag ut och dansade själv. Se där. 

När botten är nådd finns det inte så många vägar kvar att ta.

Känner hur jag imploderar. Hur hjärtat skakar och hugger. Hur ingen luft och syre här i världen som kan nå ner till lungorna. Smärta. 

.

Va gör man när alla ens vänner befinner sig utspridda i världen och man själv är kvar i sunkhålan, utan pengar, utan framtidsplaner. Återhämtar mig fortfarande från den värsta tiden i mitt liv (än så länge). Depressionen. Ångesten. Den obefogade stressen. Sömnlösa nätter. Svett. Ingen aptit. Tårar. Hat. Värk. Hjärnspökena som jag hade hoppats skulle försvinna nu, river och hänger fast på mig. Viskar fram något som jag nyligen förstod. "Du har fått dåligt självförtroende". Vem är denna Elin? Aldrig fan har hon känt sig så svag. Så ensam. Så hur gör man? När man knappt orkar. När man inser att man måste hitta vänner för att inte sjunka längre och längre ner i denna äckliga kvicksand. Dra upp mig från denna skit. 

JAG VILL FESTA


BANKSY

tjo

TJA STALKERS

Hej alla ni som råkar titta in. Shout-out till er. Ha det gött.

HOLY SCHNIBBLES

Vilka utekvällar jag har varit med om den senaste.... ja va ska vi säga... tiden. Vet inte riktigt vilken dag det är idag, men men! WOHOOOOOOOOO! PUSS

SHPONGLE TILL EMMABODA

Får små små mini-glädjehjärtattacker och är fett taggad!!!!!!!
Idag har jag ätit pannkakor btw.

STEKER I LAS PALMAS SOM NI KANSKE SER

glömde mina snabba brillor

FINASTE BILDEN

Helgen var riktigt riktigt bra. 19års-middag som slutade med att jag rullade hem på fredagen. Och en hejdundrans bra utekväll på lördagen som började med att föra hos Hanna. Vidare till Babel, mellanfest hos Hanna och sen Kajplats 20 till stängning (klockan sju på morgonen) No biggie liksom. Hemma vid halv 10. No biggie. Dock fuckat upp min dygnsrytm totalt. MHEHEHEHHEHE PUSS

ELIN ÄR I FARTEN

TJA TJA BLOGGEEEEEEN! Hur mår ni? Jag mår bra. Ska vi baka muffins och lägga upp redigerade pics av mästerverken på bloggen? Sen måla naglarna tillsammans i regnbågens alla rosa färger och undervisa i partysminkning? Sen shoppa och visa upp prislappen (LÄS: LINNET KOSTADE BAAAAARA 4399 KR!!!!) Efter det kan jag visa upp min chihuahua Poochyyy som precis har har kommit hem från hund-salongen med en ny platina-tiara! Mhihihihihi elskar er beztisar <'''''''33333
Nä nu går det överstyr. Så här är läget: Min helg har varit jävligt nice. Fo real. Har varit på äventyr på Österlen med några fina vänner och chillat lite i Skanör eller om det var Falsterbo? I never really know this shit. Annars inget. Sjukt swedish girl av mig. Blond, blåögd, sexig och kåt. (Vi skippar den delen med att svenska tjejer är långa)

FUSE

FUUUUUUUUUSE from Elin Marnfeldt on Vimeo.


GRÅTT NYTT HÅR!!!!!!!!


GOD JUL


VIDEOBLOGG IS THE SHIT


Tidigare inlägg
RSS 2.0