När botten är nådd finns det inte så många vägar kvar att ta.

Känner hur jag imploderar. Hur hjärtat skakar och hugger. Hur ingen luft och syre här i världen som kan nå ner till lungorna. Smärta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0