STYRKA

Solen har tittat fram. Och jag gör saker. Och mår helt okey bra. Det är slut mellan oss. Det är att inte veta som är det jobbiga. Men nu vet jag. Och det jag vet, det vet jag inte riktigt. Kanske ett avslut. Kanske ett nytt kapitel. Men något har förändrats. Kanske är det bara solen. Eller min hjärna som rebootats. Hur framtiden ser ut, det vet ingen. Speciellt inte jag. Men skitsamma. Förra veckan tog jag en lång fika med migsjälv som sällskap. I fredags gick jag ut och dansade själv. Se där. 

När botten är nådd finns det inte så många vägar kvar att ta.

Känner hur jag imploderar. Hur hjärtat skakar och hugger. Hur ingen luft och syre här i världen som kan nå ner till lungorna. Smärta. 

RSS 2.0